Latmask

Så har man då lagt sin första jobbvecka bakom sig... Jag tror minsann jag har hamnat på en riktig guldskola. Mina första dagar har varit fyllda av vänliga, hjälpsamma människor och atmosfären på skolan är grymt positiv. Jag är så himla glad att jag hamnat där och ser fram emot att eleverna börjar på onsdag, det ska bli skitkul att få träffa min (och Marias) klass!

Utanför arbetet känner jag mig som tidernas latmask, jag gör tamejtusan INGENTING! Jag borde storstäda huset, klippa gräset, städa bilar (för vi ska sälja båda), göra rent i alla hönshus, bygga färdigt hönsgården, måla det sista i Nellies rum samt börja i Davids, putsa alla fönster inför vintern, måla om ett gäng möbler... Skulle kunna fortsätta på denna lista hur länge som helst om jag bara tänkte efter lite mer men det vill jag inte. Latmasksmalin.

Så väldigt skönt det är att det börjar kännas som höst ute. Några mornar på rad har det varit så där krispigt i morgonluften, så skönt att ta djupa, svala andetag. Jag är verkligen höstmänniska, görmysigt ju. Å så längtar man ju till jul. Men det gör iofs jag redan på Nyårsafton... :-)

Just nu är det lugn lördagskväll. Kanske sätter mig vid tv:n å flippar igenom kanalen snart, alternativt lägger mig å läser. Himlans seg helg det här. Är det så det blir när man börjar jobba..?

Big Jim

Så har man då varit till Enviken (av alla ställen) & hämtat Hedemora-herren som ska styra upp och samla ihop våra splittrade och förvirrade pullor: Big Jim. (Vi fick dessutom med oss en Hedemora-höna som heter Kicki) Han är rätt snygg och kommer säkert att charma brudarna. Imorron bitti får vi ser hur det går, för även om alla redan sitter tillsammans i hönshuset as we speak så är höns så osmarta att dom inte fattar att det händer grejjer trots att det är mörkt. Vi har just varit in dit och placerat Big Jim & Kicki på sittpinnarna & imorron hoppas jag alltså att gänget inte riktigt ska fatta att det tillkommit några nya lirare där och allt ska fortsätta vara frid å fröjd. Bara det att Jimbo kommer att bestämma så klart. :-) Har vi riktig tur kommer Kicki snabbt börja värpa oxå, kanske till å med ruva.

Hmm, nu äre nog dags å sova tror jag. Imorron är min sista lediga dag, sen börjar ett nytt liv. Jag blir lixom vuxen på riktigt på onsdag. Märkligt. Och rik. Och antagligen väldans förvirrad oxå. I'll keep u posted...

Det närmar sig.

De senaste dagarna har jag tänkt på mitt nya jobb ungefär en miljon gånger. Jag börjar nog faktiskt förstå att jag är lärare på riktigt nu. Nu ska jag undervisa, förmedla och inspirera, nu ska JAG spela en roll i massor av unga människors liv. Tanken är ju svindlande... Jösses, vad kommer dom att tycka om mig..? Hur ser jag ut i deras ögon?! Huvva! :-S

Jag jobbar en hel vecka på skolan innan eleverna börjar, har fått ett fint välkomstbrev med lite program å så. Jag längtar efter att träffa kollegor, få min arbetsplats och få lära känna skolan bättre. Kommer väl knappast hinna få stenkoll på allt innan eleverna börjar men antagligen finner man rutiner snabbt. Järnspikars va pirrigt!

Jag har 2 lediga dagar kvar innan det smäller. Vet inte riktigt vad jag ska göra med dessa dagar, blir väl till att ladda mentalt och köra nått pass med stenhårda busvisslingsträningar. Jag har gett mig den på att jag ska lära mig busvissla (UTAN att gegga med nå fingrar i käften), det finns väl ingen lärare som inte kan det?!?! Perfekt för att väcka en hög trötta kids, alternativt fånga deras uppmärksamhet när dom blir för okoncentrerade... :-) Hittills lyckas jag bara väsa fram nått som låter som pyspunka på skottkärran, dessutom dreglar jag. Törs knappt tänka på hur länge jag försökt lära mig denna konstart men det handlar lätt om 5-6 år..! Snacka om att jag är dålig förebild som elev...

Hjärtat värker fortfarande av Zelma-saknad. Hon hängde alltid med när man var ute på gården å grejjade med nått, nu är det väldans tomt. Hon var dessutom pratglad som få, något våra andra katter inte är, och det är så påtagligt tyst i huset. Vill så gärna bära på henne igen. Det bästa hon visste var att bli buren som ett spädbarn, typ ligga över axeln som när ett barn ska rapas efter matning. Gos-fisan... Åhh, va ont det gör. :-(

Va gott det är att jag har så många fina vänner och min fina familj. Vem och vad skulle jag vara utan er..?

Zelma in my heart.

Vår söta lilla Zelma... Fy faen för att ha husdjur ibland. :-( Imorse ringde polisen hit och meddelade att vår katt låg ihjälkörd vid riksvägen nedanför vårt hus. Hon var öronmärkt och som jag förstod det så hade personen som kört på henne larmat polisen, som i sin tur kunde ta reda på att det var vår katt. Sånt blir man ju på nått sätt ganska tacksam för , mitt i all sorg & elände. Michael begav sig i alla fall genast ner till vägen, hämtade Zelma och kom hem med henne så att hon nu kan vila bredvid Ziggi, som gick samma öde till mötes för 3 år sedan. Jag ville så klart titta på henne en sista gång... Hon var inte trasig och hemsk, som Ziggi var, hon såg ganska fridfull ut. Mjuk, fortfarande varm men lixom inte där mer. Needless to say så blev vår lördag inte riktigt som vi tänkt, mkt tårar och prat om sånt varken jag eller barnen förstår. Zelma var "bara" en liten missa men tusan va ont det gör, ända in i djupet av den jag är. Känner mig alldeles kvävd när jag tänker på att jag inte kommer att se henne mer. Söt-Zelma.

Nu på kvällen har vi haft lite mys på altanen, käkat kräftor (eller ja, inte jag & Nellie då) och bara haft det skönt. Det är kräftfest uppe vid sjön här i byn men under omständigheterna kommer vi att stanna hemma, jag vet att om nån kommer fram och frågar om katten så kommer jag att storböla och det ska jag bespara alla som är där. Å andra sidan har väl byns invånare sett mig i de flesta tillstånden så det hade kanske inte spelat nån roll... Tidigare idag tex klippte jag gräset. Låter ju inte så konstigt men jag var antagligen en rätt fräck syn. Svettig, lortig och görspretigt hår i en stor klut. Davids Peltor Kids-hörselskydd (dom är illturkosa). Gul topp med hål i, allmänt fläckig. Trasig, sliten och alldeles för liten jeanskjol. Neongröna foppatofflor med bruna blommor på. Jag borde naturligtvis ha tagit ett foto på härligheten å lagt in här men jag bedömde att det var alldeles för stor risk att nån modeblaska skulle kontakta mig efter publicering och kräva att jag skulle börja skriva en modekrönika eller så.

Livet annars:

*Börjar jobb på onsdag, känns så himla roligt samtidigt som jag har livshotande ångest över att life as I know it officiellt är över.

*Känner att jag är i ett grubbel-stadium i livet och borde återuppta dagboksskrivande, för att få ur mig saker. Ventilera typ.

*Saknar Yorkshire

*Älskar min tatuering, som är finast ever.

*Ska ta mig till Sveg snart & baka Chocolate eclairs

Nu ska jag borsta nyduschat hår och se till att jag doftar gott, annat var det när jag hade klippt gräs tidigare idag... Kärlek till er alla! <3>