Älskade Farfar.

Älskade farfar, jag vill ha dig kvar för evigt. <3

Gott om inlägg är det ont om.

Så blev det helt plötsligt nytt år. Det känns skittöntigt att säga att tiden går fort när man blir äldre men det är ju faktiskt sant. Å jag är så jäkla nöjd med det gågna året, det finns massor med höjdpunkter att nämna.

* Efter nästan 5 års slit fick jag äntligen min lärarexamen, wiiiiieee! I juni kunde jag lägga litteraturlistor och kåravgifter åt sidan, det kändes underbart men samtidigt fruktansvärt vemodigt. Jag hade varit student så länge att jag knappt visste vem jag skulle vara utan den titeln. I särklass roligast under mina studentår har Engelskan varit, en a de bästa perioderna i mitt liv. TACK Irene, Mr Land, Loretta, alla Julies mfl. Och framför allt; TACK till Anna, min syster/bossom friend, som skrattat, gråtit och utvecklats med mig. Jag är rikare & starkare pga av dig.

* Jag och Michael for till London i mitten av Juni och fick se en alldeles makalös, magnifik och enastående Faith no More-återförening. MAGISKT. Dessutom fick jag träffa Sarah & Steve för första gången under denna resa, underbara människor som betyder massor för mig.

* YORKSHIRE! Det finns inga ord.

* Söker ETT jobb på den usla lärararbetsmarknaden. Får det. Det visar sig vara världens bästa jobb. Soltorgsgymnasiet är egentligen inte min arbetsplats, det är mitt andra hem.

* Skaffade min tatuering och är sååå nöjd. Min rygg är fin.

* Massor med skratt, fniss & mys med min älskade familj och fina vänner. Älskar er alla!

Det finns goda chanser att även 2010 kommer att bli ett riktigt bra år. Detta har jag att se fram emot:

* Jag ska bli faster för fösta gången! Min lillebror Lars & hans Lena väntar en liten kulla i april, åhhhhh va jag längtar!

* Ännu en Yorkshire-resa är bokad. Vandring till Top Withens, Rosebud B&B, Sarah & Steve, systrarna Brontë, Cream Teas, pints... Life is good.

* Kolmården med familjen! Barnen har toklängtat och nu SKA vi åka. Förhoppningsvis blir det även en solsemester till hösten.

* Barndomsbästis Maria ska gifta sig med sin Andreas. Lycka!

Mer än så är det ju så klart men det tar vi när det är dags. Nu måste jag pallra mig iväg till köket & laga nå mat. Hat.

Bästa 2010 önskar jag er alla!

"Borde" är ett jobbigt ord.

Jag borde skriva här oftare. Jag borde städa huset. Jag borde leka med barnen mer. Jag borde planera Ica-shoppingen bättre så att jag vet vad jag ska laga för mat varje dag. Jag borde ha skickat en hög med julkort utomlands för en vecka sedan. Jag borde ha börjat pensionsspara för ett tag sedan. Jag borde sortera in alla "viktiga" papper i pärmar. Fan, jag hatar "borde"-saker.

Om 4 dagar får jag jullov, det ska bli så sjukt skönt. Självisk som jag är så lämnar jag familjen första jullovsdagen & far till älskade Anna i Sveg. Vi ska fira att vi lagt vår första termin som lärare bakom oss samt planera inför nästa års Yorkshireresa. :-) Needless to say så ser jag återigen fram emot juni, misstänker att jag aldrig kommer att bli mätt på Yorkan. Hur som helst, i Sveg stannar jag över natten och kommer hem igen på söndagen (fjärde advent). Sen är det julmys med familjen som gäller resten av året... :-)

Av tomten önskar jag mig Yorkshirepengar, en morgonrock och en Lancôme mascara. Please Tomten! På listan står även en ögonoperation för att ta bort min närsynthet men det kostar ju en hel hög med pengar å så snäll tror jag ärligt talat inte att jag varit. Men JÖSSES va skönt det skulle vara.

Undra vilket "borde" jag ska ta itu med nu. Tror det får bli julkorten.

Det var tider det.

Av någon anledning har jag vältrat mig i nostalgi de senaste dagarna. Facebook är för underbart, där hittar man grupper för tamejtusan ALLT. Jag hittade av en händelse en Guys Next Door-grupp och började fnissa som tusan, jösses va längesedan jag såg på GND! Det blev till att frossa i Youtube-klipp; Bon Bon Jovis, Bad Hair Day, Old Smeller... OMG, snacka om skrattmagknip! Är det någon mer än jag som kommer ihåg Guys Next Door? Det visades på Children's Channel typ 1990.

GND väckte så många minnen att jag började söka på andra tv-serier jag var fast i när jag var typ 13. Hittade Pugwall, kommer du ihåg den Maria?!?!?! :-) Men framför allt hittade jag Saved by the Bell. Ujujujuj, vilket crush jag hade på Mark-Paul Gosselaar... Jag var fullkomligt övertygad om att det skulle bli han och jag en dag och kollade till & med upp möjligheter för att lära mig holländska, så att jag kunde impa på M-P, hahahahaha! Ahhhh, those teenage days... Så här ser han ut idag, min M-P. ;-)

.

Nu blev det tomt

Nu har jag precis klämt i mig 2 säsonger av True Blood. JÖSSES viken bra serie! Det var väldans längesedan jag var så fast. Hem Till Gården räknas lixom inte så, det är ju en ständig del av min vardag och mitt iv. :-) Men TB... Omg. Å nu måste man vänta ända tills juni för att få färska doser, huvva! Får nöja mig med weekly fixes på onsdagar, då bör jag iaf hålla mig flytande.

Livet: Jag jobbar, jobbar lite till och så pysslar jag med lite jobb on top of that. Och det är görkul! Älskar mitt jobb och kan inte tänka mig ett bättre ställe att tjäna pengar på, snacka om att förena nytta med nöje. :-) Veckorna går jättefort, bara 2 arbetsveckor kvar innan höstlovet. Granted, jag jobbar även då mån-ons men det är iaf lektionsuppehåll så att man hinner ladda undervisningsbatterierna en sväng.

Idag är det underbar lördag. Höstsolen värmer. Jag städar. Lyssnar på Faith no More. Funderar på fler tattoos. Planerar mkt klassiskt lördagskäk; fläskfilé, klyftpotatis & ädelostsås. Det enda som är negativt är att jag har nått litet irriterande gnag i kroppen. Kan inte sätta fingret på vad det är, det bara finns där och stör mig nått vansinnigt. I randomly lash out, det är jobbigt. Försöker att inte tänka på det. Men jag känner det. Feck. Hmm, jag undrar om det här är ett fenomen som har med ålder att göra..? :-o Är jag månne gammal & bitter?

Over & out.

Nobody puts me in a corner.

Det har nog på sätt & vis varit mitt motto genom livet, allt sedan Johnny Castle yttrade den magiska frasen "Nobody puts Baby in a corner" för dryga 20 år sedan. Så nedstämd jag blev när jag läste om Patrick Swayzes bortgång. Rätt fånigt eftersom jag inte har någon som helst egentlig koppling till honom men han var lite av en första förälskelse. Kanske som mest när han var Nord & Syds Orry Main. Hejdå Patrick.

I'm going back.

Ja, det är nästan helt bestämt att jag och Anna far tillbaka till Yorkan nästa år. Jag hälsade på Anna i helgen och vi fnulade å filurade och kom fram till att vi båda längtar tillbaka som tusan och att vi helst av allt skulle vilja åka till Leeds & Haworth bums om möjligheten fanns. Så nu ska jag fixa boende och kolla upp ev flyg/tåg-tider. Har precis mailat till Rosebud Cottage, the best B&B in the world, och hoppas på ett snabbt svar. Saknar "vårat" rum där och Carolines blueberry pancakes... YUM.

.

Annars är väl livet jobb. Nu har jag jobbat en månad och det känns hur bra som helst. Jag har bra klasser, bra kollegor och bra schema. Sweet. :-) Jag saknar väl fortfarande lite rutin och har fortfarande inte 100% pejl på salar och sånt men det kommer väl. Jag trivs iaf ruggigt bra och skulle inte vilja jobba nån annanstans!

.

Det är höst. Jag såg det helt plötsligt i helgen, jag har inte haft tid att tänka på det när jag börjat jobba. Men helt plötsligt såg jag att löven gulnat och börjat trilla ner. Vad hände med den här sommaren egentligen? Sommaren som aldrig blev? Det känns som om det var juni, med Faith No More och Yorkshire, och sen blev det september, med jobb och vardag. Konstigt. Är det så här när man blir gammal? För när man var liten (eller iaf yngre) så var ju sommarloven ändlösa och fulla med sol, bad, kompisar och upptåg varje dag. Hmmm, va gammal jag kände mig nu. Faktiskt har jag till å med lagt mig till med pensionärsbeteende på slutet. Av någon anledning vill jag gärna ha skorna på mig även inomhus och det har ju BARA gammalt folk. Vet inte varför men fötterna är så nakna och splittrade utan skor på. Snart äter jag väl glass med papperet kvar runt pinnen oxå. Huvva.