"Borde" är ett jobbigt ord.

Jag borde skriva här oftare. Jag borde städa huset. Jag borde leka med barnen mer. Jag borde planera Ica-shoppingen bättre så att jag vet vad jag ska laga för mat varje dag. Jag borde ha skickat en hög med julkort utomlands för en vecka sedan. Jag borde ha börjat pensionsspara för ett tag sedan. Jag borde sortera in alla "viktiga" papper i pärmar. Fan, jag hatar "borde"-saker.

Om 4 dagar får jag jullov, det ska bli så sjukt skönt. Självisk som jag är så lämnar jag familjen första jullovsdagen & far till älskade Anna i Sveg. Vi ska fira att vi lagt vår första termin som lärare bakom oss samt planera inför nästa års Yorkshireresa. :-) Needless to say så ser jag återigen fram emot juni, misstänker att jag aldrig kommer att bli mätt på Yorkan. Hur som helst, i Sveg stannar jag över natten och kommer hem igen på söndagen (fjärde advent). Sen är det julmys med familjen som gäller resten av året... :-)

Av tomten önskar jag mig Yorkshirepengar, en morgonrock och en Lancôme mascara. Please Tomten! På listan står även en ögonoperation för att ta bort min närsynthet men det kostar ju en hel hög med pengar å så snäll tror jag ärligt talat inte att jag varit. Men JÖSSES va skönt det skulle vara.

Undra vilket "borde" jag ska ta itu med nu. Tror det får bli julkorten.

Det var tider det.

Av någon anledning har jag vältrat mig i nostalgi de senaste dagarna. Facebook är för underbart, där hittar man grupper för tamejtusan ALLT. Jag hittade av en händelse en Guys Next Door-grupp och började fnissa som tusan, jösses va längesedan jag såg på GND! Det blev till att frossa i Youtube-klipp; Bon Bon Jovis, Bad Hair Day, Old Smeller... OMG, snacka om skrattmagknip! Är det någon mer än jag som kommer ihåg Guys Next Door? Det visades på Children's Channel typ 1990.

GND väckte så många minnen att jag började söka på andra tv-serier jag var fast i när jag var typ 13. Hittade Pugwall, kommer du ihåg den Maria?!?!?! :-) Men framför allt hittade jag Saved by the Bell. Ujujujuj, vilket crush jag hade på Mark-Paul Gosselaar... Jag var fullkomligt övertygad om att det skulle bli han och jag en dag och kollade till & med upp möjligheter för att lära mig holländska, så att jag kunde impa på M-P, hahahahaha! Ahhhh, those teenage days... Så här ser han ut idag, min M-P. ;-)

.

Nu blev det tomt

Nu har jag precis klämt i mig 2 säsonger av True Blood. JÖSSES viken bra serie! Det var väldans längesedan jag var så fast. Hem Till Gården räknas lixom inte så, det är ju en ständig del av min vardag och mitt iv. :-) Men TB... Omg. Å nu måste man vänta ända tills juni för att få färska doser, huvva! Får nöja mig med weekly fixes på onsdagar, då bör jag iaf hålla mig flytande.

Livet: Jag jobbar, jobbar lite till och så pysslar jag med lite jobb on top of that. Och det är görkul! Älskar mitt jobb och kan inte tänka mig ett bättre ställe att tjäna pengar på, snacka om att förena nytta med nöje. :-) Veckorna går jättefort, bara 2 arbetsveckor kvar innan höstlovet. Granted, jag jobbar även då mån-ons men det är iaf lektionsuppehåll så att man hinner ladda undervisningsbatterierna en sväng.

Idag är det underbar lördag. Höstsolen värmer. Jag städar. Lyssnar på Faith no More. Funderar på fler tattoos. Planerar mkt klassiskt lördagskäk; fläskfilé, klyftpotatis & ädelostsås. Det enda som är negativt är att jag har nått litet irriterande gnag i kroppen. Kan inte sätta fingret på vad det är, det bara finns där och stör mig nått vansinnigt. I randomly lash out, det är jobbigt. Försöker att inte tänka på det. Men jag känner det. Feck. Hmm, jag undrar om det här är ett fenomen som har med ålder att göra..? :-o Är jag månne gammal & bitter?

Over & out.

Nobody puts me in a corner.

Det har nog på sätt & vis varit mitt motto genom livet, allt sedan Johnny Castle yttrade den magiska frasen "Nobody puts Baby in a corner" för dryga 20 år sedan. Så nedstämd jag blev när jag läste om Patrick Swayzes bortgång. Rätt fånigt eftersom jag inte har någon som helst egentlig koppling till honom men han var lite av en första förälskelse. Kanske som mest när han var Nord & Syds Orry Main. Hejdå Patrick.

I'm going back.

Ja, det är nästan helt bestämt att jag och Anna far tillbaka till Yorkan nästa år. Jag hälsade på Anna i helgen och vi fnulade å filurade och kom fram till att vi båda längtar tillbaka som tusan och att vi helst av allt skulle vilja åka till Leeds & Haworth bums om möjligheten fanns. Så nu ska jag fixa boende och kolla upp ev flyg/tåg-tider. Har precis mailat till Rosebud Cottage, the best B&B in the world, och hoppas på ett snabbt svar. Saknar "vårat" rum där och Carolines blueberry pancakes... YUM.

.

Annars är väl livet jobb. Nu har jag jobbat en månad och det känns hur bra som helst. Jag har bra klasser, bra kollegor och bra schema. Sweet. :-) Jag saknar väl fortfarande lite rutin och har fortfarande inte 100% pejl på salar och sånt men det kommer väl. Jag trivs iaf ruggigt bra och skulle inte vilja jobba nån annanstans!

.

Det är höst. Jag såg det helt plötsligt i helgen, jag har inte haft tid att tänka på det när jag börjat jobba. Men helt plötsligt såg jag att löven gulnat och börjat trilla ner. Vad hände med den här sommaren egentligen? Sommaren som aldrig blev? Det känns som om det var juni, med Faith No More och Yorkshire, och sen blev det september, med jobb och vardag. Konstigt. Är det så här när man blir gammal? För när man var liten (eller iaf yngre) så var ju sommarloven ändlösa och fulla med sol, bad, kompisar och upptåg varje dag. Hmmm, va gammal jag kände mig nu. Faktiskt har jag till å med lagt mig till med pensionärsbeteende på slutet. Av någon anledning vill jag gärna ha skorna på mig även inomhus och det har ju BARA gammalt folk. Vet inte varför men fötterna är så nakna och splittrade utan skor på. Snart äter jag väl glass med papperet kvar runt pinnen oxå. Huvva.

Latmask

Så har man då lagt sin första jobbvecka bakom sig... Jag tror minsann jag har hamnat på en riktig guldskola. Mina första dagar har varit fyllda av vänliga, hjälpsamma människor och atmosfären på skolan är grymt positiv. Jag är så himla glad att jag hamnat där och ser fram emot att eleverna börjar på onsdag, det ska bli skitkul att få träffa min (och Marias) klass!

Utanför arbetet känner jag mig som tidernas latmask, jag gör tamejtusan INGENTING! Jag borde storstäda huset, klippa gräset, städa bilar (för vi ska sälja båda), göra rent i alla hönshus, bygga färdigt hönsgården, måla det sista i Nellies rum samt börja i Davids, putsa alla fönster inför vintern, måla om ett gäng möbler... Skulle kunna fortsätta på denna lista hur länge som helst om jag bara tänkte efter lite mer men det vill jag inte. Latmasksmalin.

Så väldigt skönt det är att det börjar kännas som höst ute. Några mornar på rad har det varit så där krispigt i morgonluften, så skönt att ta djupa, svala andetag. Jag är verkligen höstmänniska, görmysigt ju. Å så längtar man ju till jul. Men det gör iofs jag redan på Nyårsafton... :-)

Just nu är det lugn lördagskväll. Kanske sätter mig vid tv:n å flippar igenom kanalen snart, alternativt lägger mig å läser. Himlans seg helg det här. Är det så det blir när man börjar jobba..?

Big Jim

Så har man då varit till Enviken (av alla ställen) & hämtat Hedemora-herren som ska styra upp och samla ihop våra splittrade och förvirrade pullor: Big Jim. (Vi fick dessutom med oss en Hedemora-höna som heter Kicki) Han är rätt snygg och kommer säkert att charma brudarna. Imorron bitti får vi ser hur det går, för även om alla redan sitter tillsammans i hönshuset as we speak så är höns så osmarta att dom inte fattar att det händer grejjer trots att det är mörkt. Vi har just varit in dit och placerat Big Jim & Kicki på sittpinnarna & imorron hoppas jag alltså att gänget inte riktigt ska fatta att det tillkommit några nya lirare där och allt ska fortsätta vara frid å fröjd. Bara det att Jimbo kommer att bestämma så klart. :-) Har vi riktig tur kommer Kicki snabbt börja värpa oxå, kanske till å med ruva.

Hmm, nu äre nog dags å sova tror jag. Imorron är min sista lediga dag, sen börjar ett nytt liv. Jag blir lixom vuxen på riktigt på onsdag. Märkligt. Och rik. Och antagligen väldans förvirrad oxå. I'll keep u posted...

Det närmar sig.

De senaste dagarna har jag tänkt på mitt nya jobb ungefär en miljon gånger. Jag börjar nog faktiskt förstå att jag är lärare på riktigt nu. Nu ska jag undervisa, förmedla och inspirera, nu ska JAG spela en roll i massor av unga människors liv. Tanken är ju svindlande... Jösses, vad kommer dom att tycka om mig..? Hur ser jag ut i deras ögon?! Huvva! :-S

Jag jobbar en hel vecka på skolan innan eleverna börjar, har fått ett fint välkomstbrev med lite program å så. Jag längtar efter att träffa kollegor, få min arbetsplats och få lära känna skolan bättre. Kommer väl knappast hinna få stenkoll på allt innan eleverna börjar men antagligen finner man rutiner snabbt. Järnspikars va pirrigt!

Jag har 2 lediga dagar kvar innan det smäller. Vet inte riktigt vad jag ska göra med dessa dagar, blir väl till att ladda mentalt och köra nått pass med stenhårda busvisslingsträningar. Jag har gett mig den på att jag ska lära mig busvissla (UTAN att gegga med nå fingrar i käften), det finns väl ingen lärare som inte kan det?!?! Perfekt för att väcka en hög trötta kids, alternativt fånga deras uppmärksamhet när dom blir för okoncentrerade... :-) Hittills lyckas jag bara väsa fram nått som låter som pyspunka på skottkärran, dessutom dreglar jag. Törs knappt tänka på hur länge jag försökt lära mig denna konstart men det handlar lätt om 5-6 år..! Snacka om att jag är dålig förebild som elev...

Hjärtat värker fortfarande av Zelma-saknad. Hon hängde alltid med när man var ute på gården å grejjade med nått, nu är det väldans tomt. Hon var dessutom pratglad som få, något våra andra katter inte är, och det är så påtagligt tyst i huset. Vill så gärna bära på henne igen. Det bästa hon visste var att bli buren som ett spädbarn, typ ligga över axeln som när ett barn ska rapas efter matning. Gos-fisan... Åhh, va ont det gör. :-(

Va gott det är att jag har så många fina vänner och min fina familj. Vem och vad skulle jag vara utan er..?

Zelma in my heart.

Vår söta lilla Zelma... Fy faen för att ha husdjur ibland. :-( Imorse ringde polisen hit och meddelade att vår katt låg ihjälkörd vid riksvägen nedanför vårt hus. Hon var öronmärkt och som jag förstod det så hade personen som kört på henne larmat polisen, som i sin tur kunde ta reda på att det var vår katt. Sånt blir man ju på nått sätt ganska tacksam för , mitt i all sorg & elände. Michael begav sig i alla fall genast ner till vägen, hämtade Zelma och kom hem med henne så att hon nu kan vila bredvid Ziggi, som gick samma öde till mötes för 3 år sedan. Jag ville så klart titta på henne en sista gång... Hon var inte trasig och hemsk, som Ziggi var, hon såg ganska fridfull ut. Mjuk, fortfarande varm men lixom inte där mer. Needless to say så blev vår lördag inte riktigt som vi tänkt, mkt tårar och prat om sånt varken jag eller barnen förstår. Zelma var "bara" en liten missa men tusan va ont det gör, ända in i djupet av den jag är. Känner mig alldeles kvävd när jag tänker på att jag inte kommer att se henne mer. Söt-Zelma.

Nu på kvällen har vi haft lite mys på altanen, käkat kräftor (eller ja, inte jag & Nellie då) och bara haft det skönt. Det är kräftfest uppe vid sjön här i byn men under omständigheterna kommer vi att stanna hemma, jag vet att om nån kommer fram och frågar om katten så kommer jag att storböla och det ska jag bespara alla som är där. Å andra sidan har väl byns invånare sett mig i de flesta tillstånden så det hade kanske inte spelat nån roll... Tidigare idag tex klippte jag gräset. Låter ju inte så konstigt men jag var antagligen en rätt fräck syn. Svettig, lortig och görspretigt hår i en stor klut. Davids Peltor Kids-hörselskydd (dom är illturkosa). Gul topp med hål i, allmänt fläckig. Trasig, sliten och alldeles för liten jeanskjol. Neongröna foppatofflor med bruna blommor på. Jag borde naturligtvis ha tagit ett foto på härligheten å lagt in här men jag bedömde att det var alldeles för stor risk att nån modeblaska skulle kontakta mig efter publicering och kräva att jag skulle börja skriva en modekrönika eller så.

Livet annars:

*Börjar jobb på onsdag, känns så himla roligt samtidigt som jag har livshotande ångest över att life as I know it officiellt är över.

*Känner att jag är i ett grubbel-stadium i livet och borde återuppta dagboksskrivande, för att få ur mig saker. Ventilera typ.

*Saknar Yorkshire

*Älskar min tatuering, som är finast ever.

*Ska ta mig till Sveg snart & baka Chocolate eclairs

Nu ska jag borsta nyduschat hår och se till att jag doftar gott, annat var det när jag hade klippt gräs tidigare idag... Kärlek till er alla! <3>

<3

Jag har världens bästa liv. Men jösses vilket deppo jag är just idag. Måste försöka kravla mig ur detta.

Så har jag då äntligen bestämt mig.

Under en hög med år har jag fnulat på att tatuera mig men aldrig riktigt kommit till skott. Dels har det berott på att jag faktiskt inte haft en aning om VAD jag vill ha tatuerat och än mindre vart på kroppen jag vill ha det gjort. En annan orsak har varit att jag inte haft pengarna, en massa annat har prioriterats. Å sa har jag inte vetat vart jag ska gå, vilken tatuerare jag ska vända mig till. Men nu har alla dessa problem lösts och då finns det lixom ingen anledning att vänta mer! :-)

Motivet blir stjärnan här ovanför, en Star of Lakshmi, som är kopplad till lycka och välgång inom hinduismen. Eventuellt kommer jag att göra den mer personlig genom att låta en ranka murgröna slingra sig in i stjärnan men jag vet inte om det kommer att bli plåttrigt och svårt att få snyggt, vi får se vad my tattoo-wizard, Monica, säger om det. Utöver att vara en symbol för lycka å välgång så råkar denna stjärna dessutom vara Faith no Mores logga, det är naturligtvis en rätt stor anledning till att jag valt den... ;-) Motivet kommer att placeras någonstans på min rygg (inte svanken), inte helt hundra på det än, vi får se. På fredag ser det ut som om jag kan få det gjort, spännande!

Å då, go' vänner, kan ni räkna med sommarvärme utan dess like från å med fredag, sol & bad i tropisk hetta, eftersom jag INTE ska utsätta den färska tatueringen för sol på ca 2 veckor... Så kom ihåg vem ni har att tack när finvädret behagar dra in över landet igen.

Vad händer hos mig i övrigt då..? Hela familjen har semester så vi bråkar, skriker och är på dåligt humör som aldrig förr. Godämmit, semester sucks ibland... Å sen, rätt vad det är, så har man en mysmorgon med gottefrukost, morgonvarma gosbarn och glad gubbe å då trivs man rätt bra. :-) På nått sätt har jag fått en ny förståelse för arga kattmammor som börjar fräsa å spotta åt sina ungar när dessa nått en viss ålder, kattmamman behöver få vara för sig själv då. Den känslan får jag rätt ofta när det är semester...

Vi pysslar mkt med hus/uthus, massor med projekt igång! Lite FÖR många kanske. :-o Men trots att vårt hus genomgår en förändring i ganska makligt takt så blir det så himla fint och ibland krävs det inte så mkt för att få till en stor förändring. Nu har vi ny entré, jättefint kök och så småningom tillfräschad altan. Just nu är Michael & David ute å fixar med nya hönshuset! Vi har lite olika raser i vårt nuvarande hönshus och våra vita Lohmann är riktiga elakingar så nu får dom bo kvar där själva... Vår Holländska Vithätte-tupp, Bill Kaulitz, får flytta med alla våra Brahmor (4 kycklingar: hönan Maja, hönan Cragmore, tuppen StorPappan & Blackie Grey, som vi inte har koll på) till det nya haket, en länga upp i uthuset. Det blir bra tror jag.

Cream Tea

GOTT!

Vilken sommar!

Hittills har denna sommar varit helt fantastisk, det kan få regna huuuuur mkt det vill för inget kan ändra på det faktumet! Here's why:

*Jag är färdig lärare och kan lägga den delen av mitt liv bakom mig, även om det är vemodigt. Jag kan inte förklara nog hur viktig min studietid varit och hur den utvecklat mig som människa. Kan inte ens föreställa mig vem jag skulle varit idag om jag inte hamnat på Högskolan Dalarna.

*Faith No More lever och jag med dom. Konserten på Brixton Academy var beyond magisk och historisk och jag kommer ALDRIG att glömma känslan, stämningen, ljudet, doften, smaken och UPPLEVELSEN.

*Brontë-syster Anna & jag genomförde äntligen vår efterlängtade Yorkshire-resa! Och det blev precis så himla fantakstiskt som vi drömt att det skulle bli. Skratt, Hem Till Gården, gråt, Brontë, mys, kram, Rosebud, heden, Cream Tea, Ann Dinsdale, Cath Kidston, böcker, Sarah & Steve, ALLT! Som grädde på moset får Anna meddelande om att hon fått jobb till hösten, glädjetjut, sprallig dans och tårar. :-)

*Under ett tidsspann på fyra dagar hinner jag skicka iväg en jobbansökan, bli uppringd av anställingsansvarig, åka på anställningsintervju samt bli erbjuden heltidsanställning som sv/eng-lärare på en närliggande gymnasieskola!!!!!!!! Det är så ofattbart härligt, jag kan knappt andas när jag tänker på det. Shit, jag är vuxen nu!!

*Trots att jag missade Faith No Mores spelning på P&L sitter jag här i gosigaste gose-FNMhoodien inhandlad där. Så på sätt & vis var jag lite där, right..? ;-)

Utöver detta har jag världens finaste familj & tidernas BÄSTA vänner. Å just ja, jag bor i världens bästa by. Herre je, jag har det så jäkla bra just nu att jag knappt vågar röra mig, av rädsla att allt ska rämna.

Just my luck...

Om mindre än 2 dagar flyger jag till Yorkshire. :-) Tyvärr har jag gått å blivit dödsförkyld, känns som rätt dålig uppladdning inför flighten... :-( Är helt tät i skallen, ömmar i bihålorna och snorar utav bara den. HAT. Det enda jag kan hoppas på är att det lättar skapligt till måndag morgon, då jag & Anna drar iväg. Tåget går 03.52 från Blg, liiiite segt att gå upp så tidigt men vad gör man inte för Yorkshire..? :-)

Midsommarfirandet är avklarat och det gick bra, trots att hela familjen är massivt förkylda. Släkten kom hit, vi åt god mat och umgicks inomhus pga världens pissregn hela dagen. Inte en enda blomma plockades, hence blev det inga kransar heller. Trökigt men det var ingen som pallade gå ut i regnet, kallt som tusan var det oxå. Men vi hade som sagt trevligt trots vädret. Det blev en ganska tidigt kväll men jag hade svårt att somna. Tror resfebern börjar kicka i, on top of vanliga febern jag redan har. :-S

Nu ska jag fortsätta packa & dona, hinner jag inte skriva mer innan resan så kommer nästa inlägg att bli en Emmerdale/Brontë-avhandling! :-D

Förberedelser.

Hela veckan kommer att bestå av förberedelser. Å då snackar jag inte bara Yorkshireresa. Det är ju så att midsommar råkar ligga inklämt mitt i reseplanerandet, å man måste ju fira på nått sätt. Som vanligt kommer tjocka släkten hem till oss på midsommaraftons förmiddag, vi plockar blommor å "pyntar" altanen. Sen blir det sill-lunch, jordgubbar och massor med mys innan det ska grillas till kvällningen. En standard Sandströmsk midsommar med andra ord.

Midsommardagen & söndagen kommer självfallet att handla enbart om Yorkshireresan, det pirrar i magen när jag tänker på det. Läntar tills Anna kommer hit, fy tusan va vi kommer att vara fnissiga under söndagskvällen... Lite tungt att ställa klockan på ring till 02.50 men va gör man inte... Tåg från Borlänge typ 4 på morronen, eller vad det var, å sen flyg till Manchester. Yaaaayyyyyyy! :-)

Å så en liten reminder på hur det fortfarande ser ut i min skalle, day & night:

Euphoria

OMG. Jag har upplevt tidernas bästa konsert. Ever. Faith no More på Brixton Academy var ALLT jag hade önskat & mer därtill. Så här tre dagar senare svävar jag fortfarande runt bland molnen i ett lyckorus, jag kan tamejtusan inte beskriva med ord hur mäktigt det var. Har du biljett till P&L kan du börja mysa av lycka redan nu, det blir en nostalgitripp utan dess like. Å trots att Roddy, Billy, Mike & Mike (å gitarr-Jon, som borde vara Jim) typ är gubbar nu så dänger dom fan hela publiken i rätt ner i arenagolvet, sååå grymma! Trodde jag skulle gå av på mitten när Mr Patton ställer sig i legendarisk Malpractice-posé, vaggar av & an och brölar som en skadeskjuten älgtjur. Låter kanske rätt motbjudande men det var så jäkla vackert. Å hur mobbad jag än lär bli så är det bara att erkänna att tårarna rann under hela första låten. Det var rätt häftigt att bli 18 år igen... :-) Den ideala/naturliga följden av denna makalösa

återföreningsturné borde vara nytt material, herre je vad jag hoppas på det.

London var i övrigt underbart, tunnelbanestrejk till trots. Jag och Michael bodde på trevliga ställen och flyg & transfer gick bra. Å så träffade vi ju Sarah & Steve, som jag och Anna ska bo lite hos när vi är i Yorkshire. Dom var verkligen jättetrevliga människor, superhjälpsamma, roliga och sympatiska. Ser fram emot att träffa dom igen om endast en dryg vecka!

Ja, vad mer kan jag säga..? Jo, ett megatack till svärmor & Emelie som tog hand om djur & barn. Å massor med love till min älskade gubbe som följde med och gav mig hela resan i examenspresent. Å BAMSEkramen till Tobbis för utan honom hade det bara blivit kattskit av FNM's återförening för min del, jag är evigt tacksam.

Nu ska jag ladda om och åka till Yorkshire med Anna snart, ännu mer äventyr! :-)

Idag har jag haft lärarexamensskiva för släkt & vänner, det var mysigt. Vi åt & drack gott & jag fick precis det jag önskat mig: bidrag till min Yorkshirereskassa. Jippiiii, här ska shoppas fina grejjer! TACK alla, ni är såna sötisar!

Nedräkning.

Idag är det söndag. Om 2 dagar åker jag och Michael till London. Dessa 2 dagar kommer mer eller mindre enbart bestå i att förbereda allt praktiskt inför resan. Just nu håller jag på att storstäda huset. Svärmor & Lillsvägerskan Emelie ska ju bo här när vi är i London å jag skulle aldrig lämna över huset i det skick det är i at the moment... Kanske borde svärmor sova här oftare, så att jag fångade dammråttorna INNAN de kommer upp i en matchvikt på ett halvkilo. Ju mer jag plockar i huset, desto mer inser jag vilken jäkla rövarkula jag å familjen bor i. Huvva.

Roddy Bottum & Billy Gould twittrar att dom är i London redan, det får jag lite gåshud av. Jag och Michael har hängt på Google Earth och "promenerat" runt Brixton Academy och bortöver mot det hotell vi ska bo i och det är en smula mindblowing och veta att FNM-gubbsen redan är där o spatserar runt.

Igår fick jag och Anna klartecken från vår examinator att vår förnyade version av examensarbetet är GODKÄND och därmed är kursen Pedagogiskt Arbete III avslutad! Så jäkla skönt, pricken över i hade varit om man hade fått fnissa å fåna sig med Anna in person litegrann men det får vänta ett par veckor. Hon kommer faktiskt hit om exakt 14 dagar, vi drar ju till Yorkshire 03.15 den 22/6. Nästan allt är klart inför den resan oxå, det är bara en övernattning i York som inte är bokad ännu. Hmm, borde vi fixa pronto, risken är väl att det blir fullbokat rätt snabbt på de bättre B&B-ställena i York i slutet av Juni.

Nu ska jag fylla på kaffekoppen och kika hur långt Michael har kommit med farstun. Han är så himla duktig och bygger å bygger, det blir verkligen kanonfint. Ingen kommer att ha tjusigare entré än vi! :-)

FINALLY!!!!!

För bara några minuter sedan lämnade jag & Anna in den slutgiltiga versionen av vårt examensarbete. Det är helt sjukt! Hela förmiddagen satt vi i examination och det gick bra, fick faktiskt förvånansvärt lite klagomål. Nu är alla detaljer tillrättade och vår examinator har fått en kopia av the final version. Detta betyder att nu är jag LÄRARE. I Svenska & English. På gymnasienivå. Unbelievable. jag & Anna grät typ i telefon med varann när det var över. Det är en hel era som går i graven, en hel livsstil och en 4,5 års lång period av mitt liv. Jag vet nästan inte vem jag är utan min studenttitel. Usch, jag blir alldeles tårögd nu när jag sitter här å skriver. Fan va jag kommer att sakna den här tiden. För även om jag hoppar på nån ytterligare kurs till hösten så är det NU det officiellt är över. NU är jag vuxen. Nu är jag lärare. Å jävligt skuldsatt...

Risken är att jag åker på tidernas migränanfall inom kort, det brukar alltid bli så när jag varit väldigt pressad under en lång tid och pressen plötsligt är över. Problemet är att jag inte har tid att inta sängläge just nu. Imorron, fredag, ska jag möta upp Tobbis å få biljetterna till Faith No More samt fixa en massa ärenden i stan (examenskläder till barnen mm). På lördagen är det Mockfjärdsdagen med allt vad det innebär. Marknad, Willes Buckla & massa folk. Å på eftermiddagen ska jag och familjen till farbror Roger & hans Helena. Dom har båda fyllt 50 och ska firas plus att deras dotter Frida (min kusin) fått en liten Elsa, så även det ska firas! Fullt ös på lördag med andra ord. På söndagen ska huset STORSTÄDAS och allt ska förberedas inför tisdagens Londonresa. På måndagen är det arbetförmedlingen som gäller, David får hänga med för han är ledig från skolan då. Å sen på tisdag så... Ja, då drar ju jag & Michael till London..!

Ja, man har mycket på men det känns ok för jag har inget annat för mig!! :-)

Här händer det grejer.

Tänk va livet är konstigt och ologiskt. Den senaste månaden har jag varit mer eller mindre manodepressiv för att jag lyckats med bedriften att boka Yorkshire-resan precis när Faith no More's återföreningsturné drar in över Skandinavien. Å innan man hunnit torka tårarna så är man tydligen på väg till London för att se FNM på Brixton Academy istället. SJUKT! Tack vare good old Tobbis fick jag biljetter och nu har jag och Michael bokat flyg & boende. Vi åker den 9/6, sen är det konsert den 10/6 & hemfärd den 11/6. Fatta, detta är den absolut första konserten dom ger på 100 jäkla år (eller ok då, 11-12 år nånting) och så får jag uppleva det! Jag har aldrig varit i London heller, hur bra kan det bli..? Dessutom ska vi träffa min kära Yorkshire companion, Sarah, och hennes karl, Steve, när vi ändå är in the UK. Fan va kul det ska bli, jag kan ju knappt sitta stilla för att jag är så nipprig! :-) Helt plötsligt känns det inte lika tragiskt att jag missar Peace & Love. Visst, det hade varit väldigt roligt att se FNM där med men va fan, jag ser hellre en konsert tillsammans med knappt 5000 FNM-entusiaster än med 25 000 personer där 90% couldn't care less about the band. :-)

Det enda smolket i min glädjebägare just nu är det jävla examensarbetet jag och Anna håller på att författa. Vi har fått en så vansinnigt dålig start på det (å det är inte vårt fel, har man inte bra back up på högskolan är det skitsvårt att komma igång) och det är först igår, när vi träffade en ny handledare, som vi känner att "NU, nu började kursen". Så nu är det bara att skriva järnet (efter att jag ficat detta blogginlägg så klart... ;-D) så att vi kan lämna in luntan nästa fredag. Jag far till Anna i Sveg nån gång under helgen nu, då ska vi gå igenom hela arbetet, färdigställa det sista och förbereda oss så gott det går inför examinationen. Huuu, man blir lite nervös! Men sen tänker man att lönen för mödan blir vår efterlängtade resa till Yorkshire. Dit far vi den 22/6 å kommer hem den 29/6. Ja, jag vet, det blir ett jävla flängande på mig fram å tillbaks till the UK i juni. I like!

Så om några veckor är jag alltså färdig lärare. Det känns helt sjukt. 4,5 år. Que..? Va hände?!?! Men jag kommer inte att kunna släppa studierna helt. ;-) Jag har sökt en massa kurser till hösten och var först inne på att söka kurser för att (utöver högstadie & gymnasie) få förskolekompetens. Den idén känns inte lika tilltalande nå mer, det lutar mer åt att jag kommer att läsa in 2 terminer till med Engelska. Då kan jag, förutom min yrkesexamen, ta ut en Filosofie Magister examen i Engelska å det låter så himla fint... :-) Jag har ju en kandidatexamen redan nu men va fan, vem vill vara kandidat? Magister låter schysstare! However, oavsett hur det blir med studierna och i hur stor utsträckning jag kommer att plugga så ska jag i första hand söka jobb. Jag TÖRSTAR efter en lön. Å Michael tröstar oxå efter att jag ska ha en lön... :-) För lärare ser dock arbetssituationen inte så där jätteljus ut, det är nedskärningar längsmed marken som gäller i skolan. Så vi får se hur det blir.

Hell, nu måste jag skriva examensarbete, vill få den jäveln avklarad nu!

Later, gals & pals!

Mindre än 2 månader!

Ja, om 2 månader softar man i Yorkshire!! Helt ofattbart, alldeles nyss var det ÅR kvar till resan, nu är den precis runt hörnet... Börjar redan få lite ångest över att lämna familjen under en hel vecka men spänningen och glädjen tar lätt över när jag tänker på alla galna upptåg jag och Anna kommer att uppleva. :-)

Vid det här laget har jag ju tjatat rätt mkt om Faith No More och deras Sverigespelning i Borlänge men jag har inte tjatat nog. Eftersom det blivit bekräftat att dom kommer till Peace & Love samma vecka som jag är i England så var jag rätt le under ett par veckor. Jag är fortfarande le men känner väl att jag kan hantera det. Det var verkligen inte meningen att jag skulle se dom live under återföreningsturnén, det är ju uppenbart (med tanke på ironin att de spelar i England veckan innan jag åker dit, dom jävlarna!!!). Varenda kotte jag känner ska dessutom till P&L i år, då känns det extra tungt. Jag menar, det kommer att stå tusentals lirare där som knappt bryr sig om FNM medans jag, som såååå gärna varit där, inte kan. Bläh. Nu har jag nog tjatat klart om detta. Tror jag.

Jag har världens bästa man. Just nu bygger han på vår nya entré, den blir jättefin. Äntligen börjar vårt hus bli som vi drömt om! Vi har bott här sedan December 2000 men det är alltså först nu som saker börjar hända. Men det har en rätt naturlig förklaring, det kom ju ett par ungar emellan. :-) Och det var bara bra för vi har hunnit "bo in oss" och har verkligen haft tid på oss att se vad vi vill ändra. Det är roligt att kika på foton från första året här i Nässi, herre je hur huset såg ut...

Under påskhelgen (som för övrigt var jättemysig, åt massor med god mat med familj & vänner) hämtade vi 4 nya kycklingar, sååå fina Brahma-hönor. Har aldrig haft Brahma förr men dom blir väldigt stora och ståtliga. Dom är fortfarande väldigt små, kläcktes i mitten av februari, så det bli inga ägg på bra länge men det är roligt att ha lita annorlunda hönor i flocken. I övrigt har vi bara 8 vita, som är väldigt skygga och nervösa. Brahma-hönor är ganska sociala, kul!

I onsdags fick jag galet tråkiga nyheter... Min farfar har leukemi, en typ som kallas AML. Blir så ledsen när jag tänker på det, farfar är den sista mor/farförälder jag har kvar. Han fick som sagt diagnosen i onsdags och började med cellgift redan på torsdagen och tydligen svarar hans kropp bra på behandlingen. Men han är snart 78 år, frågan är hur han klarar det i långa loppet. Älskade farfar.

Igår fyllde Michael år och vi hade kalas för både honom och mig. Jag fyller år den 4/5 men eftersom det bara är en vecka mellan så brukar vi alltid slå samman kalasen, det är ju ändå samma människor som kommer. :-) Jag fick ett jättefint diskställ i zink av Lars & Lena samt en massa resepengar till Yorkshire av Sandströms, Ribeiros och Mamma & Pappa. Sååå nöjd! Michael fick oxå pengar (av Lars & Lena och Mamma & Pappa), Per Morbergs kokbok av Ribeiros och hörlurar till elgitarrspelandet av mig. Det var helt underbart väder, 20 sköna varmgrader, så vi var ute mest hela tiden. Idag fyller lillebror Lars år så vi har kalasat mer. Han fick jättefint grillförkläde, talapp & handske från Gripsholm av oss. Han och Lena har nämligen köpt hus och då behöver man lite grillmästare-mundering! Är så himla glad för deras skull, dom har letat hus i 100 år. Och nu äger dom ett av Mockfjärds mysigaste hus, Lund-Gustavs gamla hem uppe på Högberget. Ljuvligt! Dom flyttar in redan 1 juni, gud va vi ska grilla å mysa hos dom i sommar!

Jag och älskade Anna skriver examensarbete för glatta livet. Det går faktiskt ganska bra, i torsdags var jag ute och gjorde intervjuer med lärare angående skönlitteratur som läromedel. Nu i veckan, på torsdag, åker Anna till Grekland, helskottamente vad jag kommer att sakna henne. Men hon är såååå värd en skön vecka i solen med sina goa ungar, jag kommer att med glädje kämpa på med skrivandet och låta henne glassa på en strand med en god drink. :-)

I veckan ska jag hämta ut miss pass och mina nya glasögon. När jag var till optikern visade det sig att jag fått BÄTTRE syn på äldre dar, något överraskande. De senaste månaderna har jag ofta varit lätt illamående på kvällarna och ibland haft molande huvudvärk. Har till å med tagit graviditetstest för att utesluta nått sånt men optikern sa att det var tydliga tecken på att jag haft för mkt styrka i mina linser/glasögon. Hittade ett par jättefina Donna Karan-bågar, ganska markerade svarta. Skönt med lite förändring! Men inte gratis... :-o

Dags att slå på dumburken ett tag. Längtar efter morgondagens Emmerdale-avsnitt, det är sååå spännande och bra just nu. Cain, ditt miffo...

Inte speciellt aktiv.

Nä, det blir långt mellan gångerna här. Borde skärpa mig och skriva oftare men jag vet att det kommer att gå åt andra hållet istället nu när det blir vår/sommar. Då sitter man ju inte vid datorn så mkt, iaf inte jag. :-)

Inget nytt på Faith no More-fronten för Sveriges del, det är fortfarande bara att vänta och se. Och hålla tummarna. Men det ser mörkt ut, dom har speldatum i både Norge och Finland under v 26 (veckan jag är i Yorkshire) så rent logiskt borde dom spela i Sverige då oxå, om dom lägger in ett Sverigedatum alls.

Jag har kommit fram till att oavsett hur det bli så ska jag NJUTA av min Yorkshireresa till max, ska inte låta något sabba min frame of mind. Under den senaste veckan har de sista bitarna, vad gäller reseplanering, fallit på plats. Vi har nu tågbiljetter, flygbiljetter och boende och det känns kanonbra. Jag ringde faktiskt till Whitby häromdan och jag fick ju stora skälvan bara av att höra den annorlunda telefonsignalen i örat. Fan va töntig jag är. :-) Nu gäller det att fixa fram nån slags kalkyl på hur mkt fickpengar man kan tänkas behöva ha med sig. Jag tänker ju shoppa redingt mkt så det blir tufft för mig att hålla mig både till budget och SAS bestämmelser om bagagevikt...

Nu har jag 9 veckor kvar på Högskolan Dalarna. Det känns helt sjukt att det är så. Jag och Anna har precis börjat på examensarbetet och det känns just nu rätt ostrukturerat och läskigt. Vi skriver om skönlitteratur som läromedel i språkundervisning och vi vet vad vi vill skriva om men inte hur vi ska gå tillväga. Dessutom har det varit lite trassel med handledaren men det hoppas vi är över nu. Har en träff med henne idag, då hoppas jag att några bitar faller på plats och vi kan börja skriva på allvar.

Varenda kotte jublar över att våren är här och jag är inget undantag. Fy fasen va skönt det är att dega på altanen i solskenet, kunna gå ut utan tjock täckjacka och känna hur fräknarna ploppar upp på näsan (och hela plytet för den delen). Vi har fortfarande en del snö kvar men de senaste dagarna har gått hårt åt drivorna, stora delar av gården är ren. Eller ja, ren å ren, det som döljs i snö... Det är då jag hatar att vara hundägare.

Nä, nu måste jag läsa och skriva inför handledarmötet. Men det tar emot när solen strålar ute och jag vet hur skönt det skulle vara att sitta i gungstolen på altanen med en bra bok... :-)

Flippy Flipperson

Så var häxkonsterna tillbaka då. I 6 månader har jag traskat runt och sagt att inget kan förstöra min Yorkshire-resa, oavsett om det regnar eller SNÖAR så kommer det att bli mysigaste resan ever. Och så kan det väl fortfarande bli men jag blev skapligt uppgiven igår när jag får veta att ryktet går att Faith No More ev ska spela på Borlänges Peace and Love festival i år. Jag åker till Yorkshire den 22 Juni. När tror du att P&L börjar..? Jag säger bara FLIPPIN FLIPPY FLIPPERSON!!!!!! Här har man väntat 11 år på en FNM-återförening och så sker det äntligen, med Europa som första anhalt. Och bara för att jag för första gången på nästan TIO jävla år ska åka utomlands så finns nu chansen att FNM ska spela 20 min biltur från mitt hus. PISS. DubbelPISS.
Jo just ja, jag var på Metallica för ett tag sen oxå. Den konserten som blev inställd, om du för ett ögonblick trodde nått annat. It seems oysters and fate have something against me.

Är det möjligt..?

Den gode Tobbis har just informerat mig om att FAITH NO MORE återförenats. Kan inte hjälpa det men en galet varm, nostalgisk och skön känsla infinner sig i mitt bröst och jag måste genast rota fram mina slitna FNM-cd:s och take a stroll down memory lane. The prospect of a concert makes me shiver. This sportlov ain't too bad after all. :-)

Rätt klen på att blogga

Det är väl tidernas understatement men det är tyvärr så att tiden och orken bara inte funnits på slutet. Jag är galet splittrad i tankarna och har bitvis ångest över att mina studentdagar snart är över, bara 14 veckor kvar... Det är med MYCKET blandade känslor jag går mot våren. Jag är så klart väldigt stolt över att ha pallat med dessa studier i 4,5 år och att jag faktiskt är gymnasielärare i svenska och engelska och det ska bli sjukt skönt att lägga pluggandet åt sidan. Men å andra sidan vet jag redan nu att jag kommer att sakna pluggandet bara nån vecka efter att terminen är slut. Det kanske låter knasigt men på nått sätt är det en del av min identitet som försvinner, jag Är Malin; studenten. Hur ska jag kunna bli nått annat..? Om jag inte får jobb blir jag ju inte ens Malin; läraren. Sen har jag grymma problem med att come to terms med kursen jag läser nu, den är dåligt strukturerad och uppgifterna är krystade hittepå-uppgifter. Jag skulle gärna ha läst en kurs som stärker mig inför mitt lärarskap men det gör tyvärr inte den här kursen. Fokus ligger istället på alla problem vi kommer att möta där i verkligheten och det känns, paradoxalt nog, jävligt opedagogiskt.

I övrigt då..? Ja, just nu är det sportlov och jag har en paus i min praktikperiod. Barnen är hemma med mig och David driver mig till vansinne. Han har alltid varit ett lugnt och rätt städat barn men nu är han tamejtusan som förbytt. Trotsar, skriker å skränar, beter sig allmän illa och VÄGRAR säga förlåt när han gjort nått dumt. Jag & Michael har verkligen satt hårt mot hårt och det är bara att hoppas att det hjälper. Det bet rätt bra att dra in veckopeng men samtidigt känns det för jäkligt att behöva hota med något hela tiden. Hoppas verkligen att detta är nån tillfällig fas han går igenom och att det ger med sig typ till påsk (eller gärna innan! :-D). Michael har oxå varit hemma men inte för att ha sportlov. Han åkte på nån riktigt elak bakterie för ett par dagar sedan, sprängande huvudvärk, hög feber och kräkningar. Snacka om magsjuka from hell. Hittills har jag och barnen klarat oss men jag ropar fan inte hej...

Nästa vecka fortsätter min praktik, det är bara 3 veckor kvar på den nu. Sedan är det examensarbetet som gäller. Jag ska naturligtvis skriva med Anna och vi har redan nu ganska klart för oss vad vi vill skriva om och hur. Vi verkar ha fått en bra handledare som har många idéer och samtidigt är öppen för våra förslag, så det känns helt ok.

Jag saknar verkligen att läsa skönlitteratur på den här kursen, facklitteratur suger. Men å andra sidan har jag för första gången på väldigt länge fått välja själv vad jag har för bok vid sängen. Jag har läst om alla Philippa Gregorys böcker om Henrik VIII:s kvinnor, skön och lättsmält läsning. Nu har jag börjat i Familjen Brontës Brevbiografi av Juliet Barker, hittills jättebra och jag vet att den bara blir bättre... Anna har skvallrat lite om den... ;-) Sen har jag en hög med böcker som ligger och väntar, blandad kompott som jag ser fram emot såååå!

Nu ska jag se hur min slitna gubbe mår och kolla vad ungarna gör, det är oroväckande tyst i huset... Eller just ja, det är ju Bolibompa. :-) Å lite senare är det JAG som sitter bänkad vid tv:n, det är Grey's Anatomy ikväll ju! (Men inget slår Hem Till Gården, det är så jävla bra)

Utmaning!

Jag har gått & blivit utmanad av min barndomsbästis Maria. Det är väl bara att anta den! :-)

Skriv sju sanningar om dig själv:

*Jag lider av svårt avocadoberoende och kan få smått panik om jag kommer till ICA & alla avocadosar är knallgröna & stenhårda. Det är ganska lustigt att jag älskar avocado, fram till för bara ett par år sedan var det det äckligaste jag visste.

*Jag har utvecklat ett enormt hat mot det klassiska amerikanska filminslaget "en idiot börjar osäkert applådera & resten hakar sakta men säkert på". Jag blir helt galet arg på sådana filmer och tycker att regissörer som använder sig av detta "trick" bör straffas. Ordentligt.

*Jag ÄR en av systrarna Brontë. Jag råkade bara födas 150 år för sent, av andra föräldrar i ett annat land.

*Jag för ett ständigt krig mot mitt unibrow (sammanväxta ögonbryn). Det är min pappas fel att jag har det så här. Tyvärr har jag fört det vidare till min dotter...

*Tvivlar på att nån missat det men jag är Sveriges mesta & största Hem Till Gården-nörd (Anna är nästan lika nördig men inte riktigt :-D). Jag är så nördig att jag till & med åker till Esholt (Emmerdale-byn) i juni. Och jag hoppas innerligt att jag råkar bump into några av skådisarna när jag är i Leeds.

*Jag saknar mina English Studies såååå mkt och har nästan bestämt mig för att hoppa på Eng D till hösten. Det blir isf på deltid eftersom jag inte vill ta mer lån. Förhoppningsvis hittar jag ett jobb att kombinera studierna med oxå. Hade först tänkt läsa in förskolekurser men engelska bara skriker efter mig...

*Om Stig-Helmer var den ofrivillige golfaren så är jag på nått sätt den ofrivillige läraren. Alltså, jag tror att jag vill vara lärare men inte under de omständigheter som råder i dagens skola. Hur ska detta gå..?

Jahapp, där har ni sju sanningar om mig! Det skulle vara roligt om Lotta, Emelie & Frida vill ta sig an samma utmaning! :-)

Härdad

Efter 2 veckor på Pedagogiskt Arbete 3 känner jag mig skapligt härdad. Det är knappast det roligaste jag gjort men man gillar helt enkelt läget, man har ju inget val.

Jag skulle ha startat min vfu (verksamhetsförlags utbildning, fancy words för praktik) igår men vad händer..? Jo, jag åker på nån jäkla magbakterie och blir hemma, skapligt nära en toalett... Idag mår jag lite bättre men är fortfarande så där "jobbig" och lätt illamående, samt känner mig febrig, så jag vilar idag med. Men imorron MÅSTE jag iväg, jag kan bara inte missa fler dagar så här i början av perioden. Vfu:n sträcker sig fram till och med v 12 och tanken är att jag ska vara där minst tre dagar i veckan. Jag har träffat min handledare (ska vara på en grundskola i Leksand) och hon är verkligen jättetrevlig, gillar henne. Jag kommer att planera och undervisa all engelska i årskurs 7, det känns bra. Kommer att jobba mkt med litteratur som fokus, inte nått trist textbook/workbook-upplägg. Jag och sötasta Anna ska ju dessutom skriva vårt examensarbete utifrån den filosofin; att skönlitteratur är det bästa läromedlet!

I övrigt går ju vardagen upp å ner. Helgen som gick var rätt jobbig, det började redan på fredagen med att vedpannan & dammsugaren gick sönder. På lördagsmorgonen drog min dator sin sista suck och då blev man riktigt jäkla le. Jag menar, här har man pluggar med samma dator i 4 år och har fjuttiga 18 veckor kvar på utbildningen å så kaputtar sig datorn... Just my luck. Å häxa som man är så visste jag ju detta för flera veckor sedan men valde att ignorera det. Hell. Som tur är har jag världens bästa mamma & pappa. Pappa tog med mig till Borlänge och jag fick välja en ny dator, det blir min examenspresent i förväg. Ruggigt bortskämd man är då men jag kunde ju knappast tacka nej... Utan dator kan jag ju inte fortsätta med mina distansstudier, allt baseras ju på seminariemedverkan och inlämningar via Marratech/Fronter. Bless my lovely parents! <3

Nu ligger fokus på att bli frisk samt att Yorkshire-resan närmar sig med stormsteg! Varje dag när jag ser på Emmerdale tänker jag att "Snart är det jag & Anna som kilar runt där på heden, innan det är dags för en pint på Woolie..." MYYYYYS! :-)

In English please.

I'm not impressed at all. I really don't think this is my cup of tea. But I have no choice, I have to take this flaming course if I want to become a teacher. (I'm thinking about switching to Swedish but I think I'll stick with English when I write this) I miss English III sooo much and now I'm stuck with Swedish Didactics until summer. Crap. This is the first day of this course and it hasn't been fun. No structure, just crap. And to make matters worse I spoke to Mäts (head of the English department at DU) today and that made me miss my English studies even more! Save me Määääääts!

Well, there is nothing I can do about this, I have to focus on my tasks and try to get through this alive. Thank God I have Anna. And Eva, who is back in the game! :-) And THANK GOD I have Yorkshire to look forward to. That trip is the one thing I hold on to when I feel like I do today.

Did you guys know it's the official Blue Monday today? The most depressing day of the year... I can only agree with the person who came up with it, this day has been nothing but depressing. http://www.yorkshiremoorsandcoast.com/do/beat-winter-blues.aspx

I'll try to snap out of it until next time, right now I'm just not in a good place. Sorry about that.

Bugger.

Jag ryser & njuter...

... av den bästa tv-serien jag sett sedan Toby Stephens-versionen av Jane Eyre! Svt:s Lost in Austen har fått mig att sitta klistrad vid tv:n under fyra avsnitt, såååååå galet bra, romantiskt och uppfriskande!! Galet rolig story och tvära, oväntade kast i en modern variant av Jane Austens klassiker Stolthet & Fördom, I LOVE! Missade du denna serie och råkar ha ett korn av Austenintresse bör du omedelbart börja gråta blod, alternativt surfa till amazon.com och köpa boxen för det finfina priset £8. Jag kan inte lovorda denna serie nog mkt, I'm swept off my feet! Granted, det finns bara EN Mr Darcy och han heter Colin Firth men denna Mr Darcy, Elliot Cowan, sköter sin uppgift på ett utmarkt sätt. Lite lustigt att det är ganska exakt ett år sedan jag & Anna nästan fick hjärnblödning av TV-Jane Eyre's braighet (ja, mig är svenskläraret men braig är ett sånt bra ord, lika som kuligt är ett roligt ord), detta är en grymt värdig uppföljare. Mmmmm. ;-)

Trettondagen..?

Denna röda dag känns rätt överflödig efter jul- & nyårshelgerna, vem pallar med mer lixom? Å VAD är det meningen att man ska göra idag egentligen? Äta mer med familj & släkt? Vara ute å leka i 20 minus? Eller helt enkelt skita i att det är röd dag och pyssla med studierelaterade ting? Hmmm, det blir nog det sistnämnda, då jag är totalt överdoserad på röda dagar & faktiskt rätt trött på släktsammankomster.

Som vanligt var det underbart hos Anna i helgen men vi åt nog lite för mkt... ;-) Det är först idag som jag varit riktigt sugen på frukost! Vi hade väldigt mysigt, slappade i soffan & satt i köket å pratade i timmar. Vi trotsade till & med 30 minus & tog ett par promenader, även om dom blev rekordkorta. :-) Efter 10 minuter var ögonfransarna täckta med is, håret/mössan full med frost & nästippen ganska bortdomnad... Helt otippat skrev vi klart vårt examensarbete i Ped III oxå (ehh, typ...) så nu kan vi ta sommarlov!! Jag stannade hos Anna ganska exakt 1 dygn och det var precis vad jag behövde för att palla med att Ped III strax drar igång med vfu & allt. Ångestvarning. :-o Malin, tänk Yorkshire, tänk Yorkshire, tänk Yorkshire...

Alltså, detta år kommer jag att tillbringa Trettondagen med Heathcliff, det blir lixom en sista dejt innan vi skiljs åt. Jag lämnar in slutversionen av min Eng C-uppsats imorron och det känns både underbart och för jävligt... Det är så klart skönt att jag tagit mig igenom 3 terminen Engelska med fina betyg men jag trodde aldrig att det skulle göra så ont att "ta farväl" av Engelskan. Jag kommer att sakna det enormt mkt och jag är tämligen säker på att det blir mer engelska för mig, nån gång i framtiden. Det är iaf rätt mysigt att det är just Heathcliff-uppsatsen som blir min sista inlämning, det känns full circle på nått vis. But parting is such sweet sorrow...

God fortsättning på er alla!