Me and my nojja

Jomenvisst. Den fruktade vinterkräksjukan har nått byn å varenda jävel ligger å spyr. Känns det som iaf, så nu går man bara å väntar på sin tur, framkallar lite illamåendekänsla å blir tokig när ungarna slickar på kundvagnshandtaget på Ica... Alltså, jag har aldrig haft magsjukeskräck, förrän jag fick barn. En annan känner ju av när man bör ta sig mot badrummet men ungarna dom kräks ju ÖVERALLT. Gärna i soffan. Eller åtminstone på nått som inte går att maskintvätta (typ nått favvogosedjur eller nån Döskallematta eller så). Fan va drygt det är, HATsjukdom. Å så tänker jag, TACK & LOV att jag bara har 2 ungar. I min lilla by bor det rätt många familjer med den religiösa övertygelsen att preventivmedel är djävulens påhitt å jag är rätt glad att det inte är jag som sitter med 14 ungar mellan 0-17 år när vinterkräksjukan drar över oss. Fy fan.

Idag har vi firat lite Fars Dag (med betoning på lite) och igår firade vi Mammis som blir 50 nu i veckan. Det var roligt att träffa en massa släktingar som man inte sett på länge å det var en trevlig tillställning. :-)

Studiemässigt ser den kommande veckan ut som koskit och om vädergudarna bestämmer sig för att snötäcka min tv-antenn EN GÅNG TILL (så att jag missar mitt Emmerdale) så får jag psykbryt å flyttar till sydligare breddgrader. Typ Yorkshire, så att jag kan följa Emmerdale-inspelningarna på plats. :-)

Jag är vansinnigt osugen på att skicka ungarna till dagis/lekis imorron, inte nog med att vinterkräksjukan går som en löpeld; fick hem en lapp i torsdags om att det börjat härja löss oxå. Kan man bli mer matt än mig..?

Vilken klagoblogg det blev, sorry. Hmm, dags för en kopp te för att lugna min mentalt tärda mage tror jag. Häpp!