Klantoberta numero uno

Allvarligt, jag är så jäkla klantig. Jag har bott i hus och eldat i vedpanna i typ 10 år och NU, efter alla dessa års erfarenhet, så går jag och hugger mig i handen. TRE gånger på 2 dagar. Min stackars vänsterhand ser ut som om nån kört över den med en traktor. Förutom tre yxjack har vår äldsta honkatt sett till att snitta upp mig från handleden upp till långfingrets knoge, jag tror aldrig att min hand varit så misshandlad nån gång. Tillbaka till yxincidenterna; i förrgår så stog jag å skulle göra eld men var först tvungen att göra lite tändved (alla ovana eldare: tändved är smala vedstickor som man tänder med först för att elden ska ta sig). Helt plötsligt slinter jag och yxbladet slår ner på min pekfingersknoge. Det blöder inte så mkt och var inte djupt så jag fortsätteer med tändveden. Typ en minut senare gör jag samma jävla misstag å denna gång tar blader ganska högt upp på pekfingret, ungefär där översta leden sitter. Det går lite djupare men efteromplåstring får jag fart på elden och vårt hus blir varmt å skönt. Igårkväll var det dags igen... SAMMA JÄVLA GREJ IGEN, jag slinter å den här gången har jag lite schvung i yxan så min redan sönderhackade pekfingersknoge skalas av... Jag ser hur knogen blir vit å sen börjar det blöda. Så jag springer in i köket å plåstrar om mig igen, det var inte illa nog för att kräva stygnt eller så. Men gissa om jag är rätt trött på mig själv, jag kan knappt umgås med mig nå mer!!! I'm such a miffo. Å det känns väldans mkt bättre när man har en husband som först blir orolig men som efter tregje hugget bara fnissar och skakar på huvudet. Grrr.

Nu måste jag bara komma på ett smart sätt att duscha med massakrerad slarvsylta till hand, det känns inge lockande med tvål på den. Satan.