Jag gråter.

Hur orättvist får livet bli egentligen..? David och Nellies söta dagisfröken, Ingrid, avled den 14/6 i en bilolycka och det är såååå himla jobbigt att hantera detta. I min lilla pluttby så är en dagisfröken inte bara någon som tar han om mina barn på dagarna, hon är någon man älskar och bryr sig om och som är en vän. Nellie verkar inte ta in vad som har hänt, David är väldigt arg och ledsen. Själv är jag helt knäckt, jag kommer att sakna Ingrid så mycket och är så ledsen över att Nellie inte kommer att ha den där Ingrid-tryggheten under sina 2 återstående dagisår. Vilken värdelös start på sommarlovet, det är så overkligt att jag på allvar tror att nån snart hoppar fram och säger att det är ett sjukt skämt...

Vår Ingrid... Du har varit mina barns extramamma i flera år, jag är så tacksam att jag hann tala om för dig hur mycket du betyder för oss. David säger att vi får leka igen när vi oxå blir änglar... Sov sött, Ingrid.