Älskade Butchie & Willkommen Bill Kaulitz

Fy vilken dag. När jag kom ner imorse och skulle släppa ut hundarna så hade Butchie blivit jättedålig, ramlade ihop ute i snön och bara skrek. Jag fick springa in å hämta Michael så att vi kunde bära in honom (Butchie väger 45-50 kg så jag orkade knappast själv) å så var det bara att åka akut till Falu Djursjukhus. Troligen har han fått en blödning i ryggmärgen, alternativt en stroke, och detta gör att han tappar balansen, blir "sned" i kroppen och beter sig jättekonstigt. Jag har ju typ gråtit floder idag men tydligen så verkar det som om han har en rätt bra chans att återhämta sig men man vet ju aldrig. Han är kvar på djursjukhuset så klart, imorron kommer personal att ringa upp oss å berätta hur natten gått. Fan, detta är ju det som verkligen SUGER med att ha husdjur. Barnen är oxå väldigt ledsna, David speciellt, han är lite känsligare än Nellie. Vi får hålla tummarna för att det kommer att gå bra, jag vill inte släppa Butchie. Han är bara 5,5 år, det är ju ingen ålder på en labrador-mix...

Butchie & jag. I love.

Trots den tråkiga starten på dagen så har vi nu på kvällskvisten haft lite roligt. Jag, Michael, barnen å Emelie åkte till Amsberg och hämtade en tupp till våra 8 hönor! Vi hittade en annons på Blocket där en Holländsk Vithätte-tupp såldes och han var ju sååå himla snygg, vi kunde bara inte missa den här chansen. Kan man tänka sig, han är ju på pricken lik Bill Kaulitz i Tokio Hotel! :-D Så därför får han heta Bill Kaulitz, passar perfekt... :-) Hertzlich willkommen Bill!

Herr Bill Kaulitz, typ. :-)